I´m back! (jag är försvarsspelare)
Hemligheten i att efter trettio år av seniorfotboll vår efter vår utan betänksamhet inta en vänsterbackplats utan en skråma på kroppen? Enkelt, undvik närkamper. Funkar skitbra. Jag jobbar med böcker och försöker givetvis läsa spelet istället. Nu är det tyvärr så, att man stundom inte är i samma kapitel som motståndarna än mindre lagkamraterna. Inte ens samma bok, eller hylla. Jag kan omständligt dribbla thriller (Hce.15) på min kant när de övriga 20 (Falken är förstås redan utvisad) är mitt i en historisk batalj (K01). Men. Ögonblicket när man skummat sidorna och vet vem mördaren är före alla andra är man oslagbar. Smart brytning, enkel kroppsfint och man befinner sig på okänd mark, över mittlinjen. Tunnel på en fet mittfältare, ut mot sidlinjen, delikat vrickning och backen försvinner ut till höger precis som man förutsett (sidan 212). Kvicka, samtidigt graciösa steg ner mot kortlinjen med full bollkontroll följt av ett väl avvägt inlägg. Att sedan Bergwall missar det å det grövsta gör inte så mycket, jag känner mig förbannat tillfreds och nöjd med livet ändå. Som Den intelligenta vänsterbacken. Låter som en refräng, men den har jag inte börjat att fundera på än...
I min ålder måste man börja tänka till. Så man inte stelnar i sin form. Fastnar i ett fack. När Bergmästarns pizzor sätter sig liksom mera på utsidan fast man försöker stoppa dem i kroppen. Då kan man bli för fet för ett fack. I det läget kan det vara på sin plats att odla andra intressen. Musik är ett sådant. Stornjutare kallade vi oss själva, vi (killar förstås) som på lunchrasterna stolpade uppför trapporna på EPA, f.d. Tempo, f.d. Hemköp, i våra platåskor för att spendera 29 kronor på nya LP:n med Jethro Tull, Yes, ELP eller vad vi nu läst om i Melody Maker. Där grundlades min kondition, på den tiden var skivsläppen betydligt tätare än idag. Inte sällan gick vi ner tomhänta med oförstående expediter bakom oss med siktet inställt på Västerås nästa håltimme (plus lite skolk). Nåväl, jag betraktar mig fortfarande som stornjutare. Vilket innebär att det näppeligen gjorts en helgjuten skiva sedan Gabriel lämnade Genesis -74.
Vad gör man då, när nästa Kate Bush kommer om sju år? Försöker nydana musiken förstås. Eller texten. Hittade i gömmorna en lämning från fordom som kanske inte borde se dagsljus igen, så läs på natten.
Kotten 40 år
(melodi 800 grader, Ebba Grön)
Varför förklara hur jag bor
Det kan varken far eller mor
Får inte fart i min spis
Även spyorna fryser till is
Vi fryser ihjäl, det är så kallt, stackars barn, men snart
blir det varmt
Ja, vi fryser ihjäl, det är så kallt, stackars barn, men snart blir det varmt
Det blir 8-10 grader, du kan lita på mig, du kan lita på mig
8-10 grader, du kan lita på mig, du kan lita på mig.
(Kottens hus vintertid är ingen lek, fråga Kalle Björkvall)
Människor med stirrande blick
Funderade vartåt jag gick
Blicken mot grannlandets gräns
Undrar om jag hade (de)mens
Vi fryser ihjäl, det är så kallt, stackars barn, men jag
har gått kurs
Ja, vi fryser ihjäl, jag är en kompass, stackars barn, jag tar ut en kurs
Det blir 180°, du kan lita på mig, du kan lita på mig
Det blir 180°, du kan lita på mig, du kan lita på mig
(Kotten på väg från krog i Sälen mot Norge till fots utan ytterkläder och förstånd)
Ibland känns det ingenting alls
När jag vräker mat i min hals
Bara så jävla tomt
När jag styrs av min egen gom
Min frys är min vän, den är så kall, stackars kyl, snart är det jul
Min frys är min vän, den är så kall, stackars kyl, snart är det jul
Jag blir 108 kilo, du kan lita på mig, du kan lita på mig
108 kilo, du kan lita på mig, du kan lita på mig
(Kotten efter jul är mera Kotten än före jul om man säger så)
Ibland går jag på dass
Rocky Mountain är ju en glass
Av magen blev jag sviken
Mitt ute i Bottenviken
Fyllefrossa, det är så kallt, stackars barn, jag måste spy
Pecka min vän, nu är det kris, stackars du, jag måste nu
Det blir 8 konvulsioner, du kan skita på mig, du kan skita på mig
8 konvulsioner, du kan skita på mig, du kan skita på mig
(Kotten blev plötsligt magsjuk och använde toaletten, som vid tillfället var upptagen av hans hyttkamrat. Rocky Mountain-incidenten är en helt annan historia, för komplicerad att dra här. Men ganska rolig.)
Äldre krönickar
Första krönickeboken
Andra krönickeboken
Tredje krönickan efter advent
Näst sista krönikan före den här
Sista krönikan före detta dravel
Ännu mer sista dito
Absolut förra krönickan